Kvartetten, som sprängdes på Öppet Arkiv
SVT meddelar att fr o m den 1 december 2024 t o m den 31 januari 2025 kommer Hans Alfredsons filmatisering av Kvartetten, som sprängdes att finnas tillgänglig på Öppet Arkiv.
Någon gång under januari eller februari 1924 började Birger Sjöberg arbeta på den roman som skulle få titeln Kvartetten, som sprängdes. I sin biografi Skrivaredans skriver Johan Svedjedal ”I omfång liknade Kvartetten ingenting som Birger Sjöberg skrivit tidigare. Romanen är lång, genomkomponerad och tänkt i stora linjer som inga av hans andra verk. Kvartetten är en tidsroman, en inventering av svenskt småstadsliv under tiotalet, ett exempel på det slags humoristiska medelklassrealism som beskriver människors livsvanor, aspirationer och drömmar. Själv kallade Sjöberg romanen för en ”borgarskildring”. I mycket är den en munter bok, en berättelse med ljus början och rundhänt utdelade lyckliga slut – Sjöberg talade om den som ”den glada boken”. Men där finns också gott om olösta konflikter, bittra erfarenheter, dova stämningar och dunkla symboler. Det är en roman om att mogna, där rädslan för att växa upp ofta är den starkaste känslan.”
Den roman som i slutet av november 1924 fanns ute i bokhandeln hade bearbetats i flera omgångar. Om detta har Lars Helge Tunving skrivit i sina artiklar ”Tre bröder och en Kvartett I, II och III” som publicerades i sällskapets årsböcker 2001, 2002 och 2003.
2015 och 2016 gav sällskapet ut Kvartetten, som sprängdes i serieformat av Malin Biller.
Läs om våra årsböcker här.
Porträttrelief av Birger Sjöberg
Förre arkivarien vid Akademiska Föreningen i Lund, Andreas Svensson, Östra Vallgatan i Lund, upptäckte på ett besök i en second-handaffär i Broby i nordöstra Skåne, en porträttrelief av Birger Sjöberg, utförd i keramik (35 cm i diameter) och signerad Axel Wallenberg. Han köpte denna relief, och har nu på ett besök hos ordförande Eva Haettner Aurelius i Lund, givit sällskapet denna fina relief. Det är samma porträtt av Birger Sjöberg som på sällskapets medalj, också det utfört av Axel Wallenberg. I sällskapets årsbok 1966, på sidan 161, finns denna medalj avbildad.
På ett fotografi klistrat på reliefens baksida finns en tidningsnotis som meddelar att ”Skulptören Axel Wallenberg har till Birger Sjöbergsällskapet donerat en porträttrelief av Birger Sjöberg. I avvaktan på dess slutliga placering hänger reliefen provisoriskt hos sällskapets ordförande, landshövding Mats Lemne, på residenset i Vänersborg”. Hur denna relief som antagligen funnits på residenset i Vänersborg har kommit till nordöstra Skåne är gåtfullt. Nu har sällskapet fått reliefen, och vi planerar att ge den till museet i Vänersborg.
Hösten klarnar, Frida
Dikt ur Fridas andra bok
Se, hösten klarnar, Frida! Som ballonger
av siden skinande ses molnen gå
högt över tysta träd, där många gånger
i somras hördes sång av fåglar små.
Den tid, som kommer, är så stark i färgen!
Han är så sund och stolt uti sin håg.
Frisk vinden är, som flyger över bergen
och krusar mörk vår sommars bleka våg.
O se på trädens kronor, gula, röda,
som darra mellan granars mörka vakt.
Tror verkligt Frida döden så kan glöda
och spraka så i fröjd och kunglig prakt?
Kan man väl tro en avskedshälsning vara
i denna ståt med vemod innelyckt?….
Att Hösten tårar har i ögon klara
bestrider jag, vet Frida, lugnt och tryggt.
Om detta döden är, han kan ej isa
mitt blod, men i dess ställe giva tröst.
Jag rädes allt, att de gjort orättvisa
åt våran vän, den gyllne, sköna Höst.
Kriser och kransar i nytryck
Under förlag gav 2013 ut Birger Sjöbergs diktverk Kriser och kransar i nytryck där förordet är skrivet av vår ordförande Eva Haettner Aurelius. Boken finns att köpa hos oss för 200 kronor, beställning görs till margareta.midgard@gmail.com.
Besök i Birger Sjöbergs Helsingborg och Ramlösa
Birger Sjöberg bodde halva sitt liv i Helsingborg, från 1907 på Wieselgrensgatan 8 och från 1918 i Ramlösa där han 1921 köpte villa Daghill på Källgatan 12. Här skrev han sina tre verk Fridas bok, Kvartetten, som sprängdes och Kriser och kransar. Sjöberg bodde i villa Daghill fram till sin död 1929 och han ligger begrav på Donationskyrkogården i Helsingborg.
Söndagen den 8 september vandrade 12 medlemmar till platser i Helsingborg där Birger Sjöberg levt och verkat. Guide för vandringen var sällskapets ordförande Eva Haettner Aurelius som entusiasmerande och kunnigt berättade om Sjöbergs tid i staden. Vandringen började vid Helsingborgs stadsbibliotek och avslutades i Ramlösa där nuvarande ägarna av villa Daghill bjöd på kaffe i sin vackra trädgård. Läs vidare här
Sjöbergs golvur
Detta golvur, tillverkat tidigt 1800-tal av Erik Wasberg i Eskilstuna, förvärvades under början av 1880-talet genom arv av Birger Sjöbergs far Gustav Sjöberg och stod då i det Sjöbergska hemmet i Vänersborg. Efter Gustav och Anna Sjöbergs död övertogs uret av Birger Sjöberg och stod i dennes hem Villa Daghill i Ramlösa. Efter Birgers död övertogs uret av brodern Gösta Sjöberg. Dennes ättlingar Cecilia Lundkvist och Pernilla Henriksen sålde sommaren 2024 uret till Vänersborgs museum för att det skulle ingå i museets samlingar. Uret förmedlades av Birger Sjöberg-sällskapets medlem Niklas Krantz.
Litterär skylt vid Villa Daghill
Nu har villa Daghill i Ramlösa fått sin litterära skylt! Här bodde Birger Sjöberg under åren 1921-1929 och här skrev han sina tre verk Fridas Bok, Kvartetten, som sprängdes samt Kriser och kransar.
Gåva till Vänersborgs museum
I samband med sällskapets årsmöte den 12 maj överlämnades en vackert dekorerad flaska till Vänersborgs museum. Flaskan har tillhört Birger Sjöberg och skänktes i december 2023 till sällskapet av Birger Sjöbergs brorsbarnbarnsbarn. Den överlämnades nu av sällskapets ordförande Eva Hættner Aurelius till museichef Peter Johansson och kommer att få sin plats i Birger Sjöbergrummet på museet. Med flaskan överlämnades även ett gåvobrev.
Årsmötesprogram 2024
”Vid pekoralets gräns min fåle betar, i gräs med svarta tistlar blandat”, Birger Sjöberg, Gunnar Ekelöf och pekoralisterna.
Birger Sjöberg och Gunnar Ekelöf var inte särskilt lika – varken som personer eller diktare. Men de hade ett gemensamt: de framträdde båda som pekoralister. Birger Sjöberg som Fridas vän, det namnlösa bodbiträdet och som skaldekonungen Gustafsson. Gunnar Ekelöf framträdde som Alf:rd V:stl-d, den störste av alla våra pekoralister, detta både i Grönköpings Veckoblad och i diktsamlingen Strountes 1955. Hur kom det sig att dessa egensinniga och geniala diktare, iklädde sig rollen som pekoralister? Och vad betydde Birger Sjöberg och hans dikt för Ekelöfs dikter, särskilt för de som hade lagts i munnen på Alf:rd V:stl-d?
Ett mycket intressant föredrag hölls av professor Eva Hættner Aurelius den 12 maj på Vänersborgs museum.
Efter föredraget hölls årsmöte i Birger Sjöberg-sällskapet. Ordföranden och samtliga styrelseledamöter omvaldes för ytterligare en mandatperiod. Även revisorerna och deras suppleanter omvaldes.
Fridas kärleksförklaring
(Titeln satt av Staffan Larsson, när han publicerade texten i Fridas tredje bok, 1956. Birger Sjöbergs storebror Gösta Sjöberg skrev ner melodin ur minnet. Visan är publicerad i Fridas visor och ungdomsvisor 1981 och i nyutgåva 1991)
”Jag ville fråga,
vad ej min älskling kan.
När stjärnor låga,
han pekar ut dem, han.
Se där Orion!
Se där den stora Björn!
Se Kräftans vändkrets
i himlens vänstra hörn!
På jord förvildad
min älskling ser jag gå,
så ljus, så bildad,
med sol i ögon blå.
Hos mig han sitter,
när skymningstimman rår
vid aftonkvitter,
vid ljud av våg, som slår.
Han hörs berätta
med stilla stämma då
om efter detta
vi ha ett liv att få.
Om skyar lätta,
om jordens atmosfär
han vill berätta
för mig som han har kär.
Jag honom tänker
mig mitt i solskensbad,
där lövträd blänker
och vinden blåser glad.
Och Vår vill vakta
så ömt, där mild och klok
han bläddrar sakta
i tung Familjebok.”
Kvartetten, som sprängdes 100 år
Även i år har vi en hundraåring!
Någon gång under januari eller februari 1924 började Birger Sjöberg arbeta på den roman som skulle få titeln Kvartetten, som sprängdes. I sin biografi Skrivaredans skriver Johan Svedjedal ”I omfång liknade Kvartetten ingenting som Birger Sjöberg skrivit tidigare. Romanen är lång, genomkomponerad och tänkt i stora linjer som inga av hans andra verk. Kvartetten är en tidsroman, en inventering av svenskt småstadsliv under tiotalet, ett exempel på det slags humoristiska medelklassrealism som beskriver människors livsvanor, aspirationer och drömmar. Själv kallade Sjöberg romanen för en ”borgarskildring”. I mycket är den en munter bok, en berättelse med ljus början och rundhänt utdelade lyckliga slut – Sjöberg talade om den som ”den glada boken”. Men där finns också gott om olösta konflikter, bittra erfarenheter, dova stämningar och dunkla symboler. Det är en roman om att mogna, där rädslan för att växa upp ofta är den starkaste känslan.”
Den roman som i slutet av november 1924 fanns ute i bokhandeln hade bearbetats i flera omgångar. Om detta har Lars Helge Tunving skrivit i sina artiklar ”Tre bröder och en Kvartett I, II och III” som publicerades i sällskapets årsböcker 2001, 2002 och 2003.
2015 och 2016 gav sällskapet ut Kvartetten, som sprängdes i serieformat av Malin Biller.
Läs om våra årsböcker här.
I Dagens Nyheter 19 januari 2024 skriver Åsa Beckman ”I varje lågkonjunktur ska man läsa Kvartetten, som sprängdes – så nu är det dags igen”.
Ett mycket bra tips, tycker vi.
Jubileumsprogrammet
Det blev ett mycket uppskattat och lyckat program den 4 november 2023!
Peter Johansson inledde med att berätta om när Birger Sjöberg den 4 november 1923 framträdde i Vänersborg, varefter Maria Lindström med sin gitarr intog scenen. Maria hade till detta tillfälle valt att framföra fyra av Sjöbergs visor: Dödens ö, ”Havrekungens arv”, Beskrivning över Näckens rosor och vattnet och Fridas neutralitetsförklaring. Dessutom framförde hon sin egen tonsättning av Lars Forssells dikt Frida och kinematografen.
Sällskapets ordförande Eva Hættner Aurelius höll därefter ett kort föredrag om Sjöbergs förhållande till sin hemstad Vänersborg och den påverkan detta haft på hans diktning.
Så var det Mikael Samuelsons och Mats Bergströms tur att gå upp på scenen. Dessa båda herrar tolkar Sjöbergs visor på ett sätt som inga andra; Mikael Samuelson sjunger och agerar så att varje visa blir som en liten teaterföreställning till Mats Bergströms skickliga gitarrackompanjemang. Det blev åtta av Sjöbergs visor denna gång Den glada mjölkskjutsen, Båtfärd, Den första gång…, I Spaniens månsken, Frida sörjer sommaren, ”På begäran”, Basens sorg och Notchefen. Som extranummer framförde de ”Släpp fångarne loss” tillsammans med Maria Lindström i rollen som Frida.
Publiken på drygt 130 personer jublade, glada, upprymda och tacksamma!
De medlemmar som tackat ja till eftersitsen begav sig sedan till Par Bricoles lokal där Kalasbodens svenska buffé stod uppdukad.
Ja bättre 100-årsjubileum kan vi inte tänka oss!
På länken nedan finns en liten inspelning från konserten där Mikael Samuelson och Mats Bergström framför ”Den glada mjölkskjutsen”.
Birger Sjöbergs hemkomst
Den 4 november 1923 var Birger Sjöberg Sveriges mest kände och uppmärksammade vispoet och lutsångare … även om gitarren var hans instrument. Hans debut i offentligheten hade ägt rum bara nio månader tidigare, men den gjorde honom berömd över en natt och sedan den kvällen i Lund skulle han under året som följde framträda på ett sextiotal scener och teatrar runtom i landet. Hans enda sällskap var lillebrodern Erik som fick assistera utanför estraderna.
I Birger Sjöbergs västficka fanns hans stärkande tinktur bestående av brom och valeriana. Den självlärde sångaren var ett nervknippe av högsta dignitet och publiken, ibland så stor som 1000 personer, hade genom tidningsartiklar byggt upp stora förväntningar på den blyge artisten.
Sjutton år hade nu förflutit sedan Birger Sjöberg for ifrån uppväxtstaden Vänersborg för att, i sällskap med familjen, bosätta sig i Stockholm där han påbörjade sin bana som journalist och kåsör, liksom så småningom i Helsingborg.
I Vänersborg lämnade han de gamla honoratiores, rådman, lärarna på skolan, stadens olika kufar och ledighetskommitté som porträtterades så på pricken underfundigt och elakt av Birger och hans vänner i skoltidningen ”Frän”. Han lämnade även flickan, Karin, som inte ville bli hans hustru. Och han kom inte tillbaks förrän den 4 november 1923. Då samlades alla dessa på stadens teater för att få uppleva den numera berömde artisten. Med sina lugnande droppar väl urdruckna.
Den 4 november 2023 gavs, till åminnelse av hemkomsten, en konsert på Stora Biografen i Vänersborg då dagens vänersborgare fick höra Fridavisor sjungna av vår tids mesta Sjöberg-artister: Mikael Samuelson tillsammans med Mats Bergström samt Maria Lindström. Information om konserten finns här
Bekymrens gråa flock
Min blick är mycket grumlig Frida
det är bekymrens gråa flock,
som kommer själen så att lida.
Min blick är mycket grumlig Frida
om hoppet lyste fram ändock!…
Men hoppet gömt sig någonstädes,
där aldrig solen lyser mer.
Jag darrar och jag nästan rädes,
ty hoppet gömt sig någonstädes
och kommer icke, fast jag ber.
Den klara bilden sommarn hade
med leende så ljust och gott
och stjärnorna de hjärtans glade –
den kära bilden sommarn hade
har bleknat nu i mörkt och grått…
Musiken spelar dystert sakta
bak röda löv i paviljong,
där ensam lykta blek ses vakta.
Musiken spelar dystert sakta
en avskedssång, en svanesång…
Min blick är mycket grumlig, Frida
det är bekymrens gråa flock,
som kommer själen så att lida.
Min blick är mycket grumlig, Frida
och mörk som stoft på kistans lock.
Sjöberg på Litteraturbanken
Litteraturbanken har under sommaren uppdaterats med mer material om Birger Sjöberg: Birger Sjöberg, Mer | Litteraturbanken . I faksimil finns där att läsa bl. a. Gunnar Axbergers ”Lilla Paris´ undergång”, flera verk av August Peterson t. ex. ”Birger Sjöberg, den okände”, flera verk av Eva Hættner Aurelius t. ex. ”Fridas visor och folkets visor. Om parodin hos Birger Sjöberg”.
Sjöbergs hyllning till Stockholms stadshus
För 100 år sedan rådde ”Frida-feber” i landet efter succén med utgivningen av Fridas bok i november 1922 . 1923 turnerade Birger Sjöberg riket runt och gav bejublade konserter. Alla ville se och höra ”Frida-sångaren”. Så även Stockholms stad.
Birger Sjöbergs hyllningsvisa ”Midsommarfest i Lilla Paris”
Midsommarafton den 23 juni 1923 invigdes Stockholms stadshus med en pampig tillställning där Birger Sjöberg var inbjuden att framträda i stadshusets rådssal. Då förväntades han framföra en nyskriven visa till stadshuset ära och resultatet blev ”Midsommarfest i Lilla Paris” som han skrev färdigt bara några timmar före invigningen.
Kaos uppstod då fler folk än vad som rymdes i rådssalen ville höra Sjöberg. Konserten genomfördes med ”Midsommarfest i Lilla Paris” som inplanerad höjdpunkt, men enligt Birger Sjöbergs bror Gösta var visan för ny och ovanlig för att publiken skulle uppfatta den riktigt. I stället bad man om de gamla välkända visorna ur Fridas bok som fick stormande bifall.
Här vid väggen kunna vi stanna,
här vid baljan, här vid knuten!
Se på stången – kransarna granna,
grönskan virad, böjd och bruten
som i ormar – skinande björk!
Blanka knoppar och flaggduk mörk.
Enig kvartetten står på stund:
Kör:
”O grönskande lund.
O grönskande lund.
Fagra Juni, mild du rår.
Skogens valv så glansigt står.
Dig jag ser med blomstrens troppar,
källans rand, där vågen hoppar.
Vindens fläkt så varsamt går.
Fagra Juni, mild du rår!”
Glada kväll med hundrade hattar,
hattar röda, hattar vita.
Allmänheten festligt skrattar;
Frida trängs i skor med krita.
Fanan vecklar sig långsamt ut,
bubblar upp och smäller till slut.
Taktpinnen svänges mot aftonsky.
Kör:
”Natur, jag vill fly!
Natur, jag vill fly!
Fly jag vill från stadens mur
ut till skogens björk och fur.
Glömma vill jag tankar bittra;
lyss till fågelns glada cittra.
Tag, Natur, min sång i dur.
Fly jag vill till björk och fur!”
Rådmannen besteg därefter talarstolen och yttrade bland annat rörande Vasaminnet:
”…Han var en präktig man, som bland annat förstod, att en måste härska för att de skall bliva något av. Denna princip gäller såväl hela länder som mindre samhällen.”
Röst ur hopen:
”Kristian Tyrann dugde också!”
Det visade sig sedermera, att det varit smeden Blomström som ropat. Yttrandet hade till följd, att Blomström miste leveransen av beslag till renhållningsverkets vagnar.
Om stadshuset yttrade Rådmannen, att man sett bilder av detsamma i tidningar och journaler, av vilka framginge, att det var ett präktigt hus, ehuru så fullt av symboler att man icke rätt visste vad de alla skulle betyda. ”Vi ha emellertid ingen anledning att hysa avundsamhet, då ju även vi äga ett sådant om ock icke så pråligt.”
På Rådmannens förslag beslöts att avsända ett lyckönsknings-telegram till stadshusinvigningen i Stockholm. Bland telegramförslagen märktes följande: ”Tomtebolycka önskas Mälardrottningen i hennes nya stadshus.”
Medan folket bland grönskan stimmar,
rökar väldigt, hojtar bara,
månen myser – grannaste timmar!
Skyar klara fly och fara.
Midsommardagen lurar bak flor,
tänder väl snart sin fyrboll stor!
Snart skall den brista, nattens dräkt…
Kör:
”O ljuvliga fläkt!
O ljuvliga fläkt!
Fagra Juni, mild du rår.
Skogens valv så glansigt står.
Dig jag ser med blomstrens troppar.
Källans rand, där vågen hoppar.
Vindens fläkt, så varsam går.
Fagra Juni, mild du rår!”
Visan trycktes och gavs ut postumt 1929 i Fridas andra bok.
Nyskriven essä av Johan Svedjedal
Hos Litteraturbanken finns mycket att läsa om och av Birger Sjöberg. Läs en nyskriven essä av professor Johan Svedjedal – läs den här
Fridas bok 100 år
I november 2022 är det 100 år sedan Fridas bok gavs ut. Redan efter en vecka stod det klart att boken var en stor succé. Boken slog an hos kritikerna och var samtidigt så populär hos läsarna att den gick ut i flera nya upplagor under de närmaste månaderna. Hela 1923 turnerade Birger Sjöberg sedan land och rike runt och gav bejublade konserter. ”Alla” ville se och höra Frida-sångaren!
Allt det här finns att läsa i flera av sällskapets årsböcker,
Jubileumsprogram på Göteborgs universitets Humanistiska bibliotek den 28 oktober 2022
Utställning av Birger Sjöbergs efterlämnade material, föredrag, sång och musik
Föredrag:
Anders Larsson ”Donationen till Göteborgs universitetsbibliotek”
Johan Svedjedal ”Succén Fridas bok”
Eva Hættner Aurelius ”Parodi som poetens mask”
Dick Claésson ”Litteraturbanken och Litteraturkartan. Om Birger Sjöberg och Vänersborg”
Sång och musik:
David Anthin och Maria Lindström
Ett välbesökt och mycket uppskattat jubileumsprogram!
Bilder från utställningen:
Jubileumskonsert hölls den 4 november 2023 i Vänersborg. Se ovan.
Vänersborg – Staden som blev dikt
Birger Sjöberg, född och uppväxt i Vänersborg, har genom sina visor givit liv åt sekelskiftets Vänersborg. Så här betagande beskrev han Lilla Paris i Fridas Bok:
Solen sken på alla blanka gräs, när han första gången träffade Frida. Bakom dem låg den lilla staden och myste och blundade i sin söndagsdvala vid Kanalens plaskande böljor, på vilka snipor drevo ut i sakta mak mot öppna vattnet. … Förvisso var även Lilla Paris en plats värd att högt älskas. Stillhetens fägring ägde denna stad, när vårens dimmiga stjärnor tindrade över Doktorns vita villa, när Vintergatan spände ut sitt glittrande snöre, som räckte från Fabriken långt framom Torget, och liksom syntes fastgjort vid Rådmannens flaggstång.
Att Vänersborg på något sätt är förebilden till Lilla Paris framgår av en intervju med Birger Sjöberg i Göteborgs-Posten 1923:
Sjöberg: Hela landsorten tycks, lustigt nog känna igen sig i Lilla Paris!. Än kommer en person och säger: Det måste vara Laholm! — Ack, svarar en annan, det är bara inbillning. Var människa kan ju förstå att det är Motala som avses.—
Intervjuaren: Tänk, jag för min del gissade på Södertälje…
Sjöberg: Och så är det Vänersborg! Det vill säga till en viss grad därför att det är min födelsestad och man kan inte låta bli att anknyta till minnesbilder från barn- och uppväxtåldern. Sedan har jag ju sett andra småstäder också och naturligtvis är det typen jag velat få fram, inte en geografisk spegelbild av en viss svensk småstad.
Läs vidare här
Birger Sjöberg och spanska sjukan
Pandemier som drabbar världen för tankarna till vad Birger Sjöberg skrev om första världskriget och om spanska sjukan. Sjöberg drabbades själv av spanska sjukan 1918 och sina erfarenheter från feberdrömmarna under sjukdomstiden tog han med sig in i sina dikter och noveller. Här nedan citeras ur Kriser och kransar strofer ur dikten Konferensman och ur sällskapets årsbok 1971 ur de båda novellerna ”I olycksringen” och ”Det var vid tiden för spanska sjukan”.
Konferensman
Strofer ur dikten i Kriser och kransar
Då kom en tid, som stampade i marken,
så traditioner klövos, rämnade.
Våld slaktade som höns små fredsavsikter,
med vita dun och skrämda kackel raskt.
Upp mänskligheten sprang – ett dödsskrämt djur
med sår, som flödade i bröst och sidor.
Kanonhet mark fick dricka…
Men även stridsfritt land en dödsnöd sökte
som ivrig, nytänd firma kunder söker,
och sände ut bacillagenter kvicka
i varje hus. En hundramilaskog
av granträd höggs för att åt sorgen hackas,
och dödens tjänare fick tvenne hakor
och stånkade i trappan.
[- – -]
Då sprang på vida gavlar upp den port,
som gömda intrycks villervallor binda:
Drömmens sjufärgsgalna forsar
nu i morlande tornado
störtade fram och blandade sig
med verkligheters ting.
Uppsagd blev till feberflyttning
sund förståndskontroll med jämnmått,
lärareschemat, praktiska taxan,
ingenjörens ring.
[- – -]
Tidens gömda skräcknyheter
stego nakna upp på nytt,
hotande med vitnade händer,
stirrande med bristande ögon.
Flytt var allt – men dock ej flytt.
Fler dikter av Birger Sjöberg finns här
I olycksringen
Citat ur fragment till en novell, troligen skriven 1925-26.
Ur sällskapets årsbok 1971 där hela texten finns återgiven.
Kyrkklockorna binglade och dånade dagarne i ända.
Det var den tiden, då döden nalkades i spansk dräkt, en svart calbaleros (!), som stötte sina raska och lömska dolkstötar i rygg och från sida – det var i spanska sjukans hårdaste tid. Den listige bödeln hade en otäck åtrå efter de kraftigaste och frodigaste – han kom dem in på livet med tysta, lätta fjät. Ett litet sting – och jättarna lågo där som barn, kvidande eller rasande över meningslösheten i det hela.
Man skulle träffas om torsdag på middag. Men det var inte så säkert att man träffades på den utsatta tiden eller mötesplatsen. Lätt nog blev det i stället ute vid begravningskapellet nästföljande söndag. På ord och avsked var inte mer att lita. Man blev ofta upptagen för längre tid på annat håll – (struket: understundom för evigheten).
[- – -]
I samma sal där postassistenten låg, dogo tre unga män på kort tid. En av dem, en jättelik stationskarl, nästan brottades med sina sjukvårdare någon timma innan han befriades. Vild av feber sökte han slå ner den hotande döden, med vars gestalt han förväxlade sjukvaktarens vid sängen. Med kraft lade han sin tunga näve i den andres ansikte och ropade:
– Där har du från Emy och Kalle!
Han visste att han inom kort skulle bli bortsläpad från sina närmaste; därför ville han slå döden ihjäl eller åtminstone tillfoga honom en kännbar minnesbeta.
Till denna scen var postassistenten vittne, och trofast gömde han minnesbilden (struket: sedan han blivit utskriven). Själv var ha räddad till livet men hans nerver voro angripna.
– Det är sjukdomen som har slagit sig inåt, klargjorde hans gamla värdinna, när han skulle resa bort och vila sig.
Alla hans olustintryck blevo otäckt levande. Var han än gick, mottog han för sitt galleri ett nytt tillskott, ett grymt eller ängsligt ansikte, en gul och faslig ödslighetsbild.
I kupén mitt emot honom satt en kort och fet karl, med låg panna, tätklippt hår och dubbelhaka. Han stoppade en pipa och fyrade sedan av några väldiga bloss, ett åt varje väderstreck som om det gällt en besvärjelseformel.
– Så där ja, sade mannen.
Postassistenten kände nästan kväljningar och det ryckte i hans utmanglade, bleka drag, En tjock hand med sorgkantade fingrar lades med opassande förtrolighet på hans knä.
– Konstigt sätt att röka, va?, sade den otrevliga passageraren.
– Åhja, erkände postassistenten.
– Jag gör det för att rädda mig för döden sade den andre och skrattade i magen. Det är en tobak som skall vara turkisk. Åtminstone är det en rödfezad turk på asken – men jag tror att tobaken har växt på utmarkerna till självaste helvetet, för maken till smak får man leta efter. Men jag har haft den under hela spanska sjukans tid; den håller baciller borta. Min röde turk ska rädda mig från spanjoren – hä hä …
Postassistenten hade erhållit ett nytt vämjelsefotografi. Den fete kortklippte karlen med dubbelhakan följde honom sedan en lång tid. Den sjuke såg honom med en röd fez över det simpla, kväljande ansiktet och hörde det sjunga i sina öron:
– Min röda turk ska rädda mig …
Det var vid tiden för spanska sjukan
Citat ur fragment till en novell. Texten i sin helhet återfinns i sällskapets årsbok 1971.
Det var vid tiden för spanska sjukans genombrott, då klockorna ringde dagarna i ända. Även för en lugn och överlägsen man som Kandidaten blevo dessa ideligen återkommande meddelanden om fallna bekanta och vänner tunga och tryckande hälsningar från döden.
Hans estetik och filosofi kunde icke rädda honom från den ledsamma bilden av skördaren, som axlat en spansk mantel, under vars dok dolken satt, den goda dolk med vilken tysta, lömska och säkra sting utdelades.
Och idag ämnade han bevista en begravning, då en litterär bekantskap, en av de stilla, blida och redan i livet bleka människorna, skulle jordas. Vid en väns grav borde några ord sägas; Kandidaten hade utan högfärdssinne åtagit sig detta uppdrag å de andra kamraternas vägnar. Präglade av varmt vemod, ljödo också orden över kullen, där flingorna röko från några kala grenar i närheten, medan den tidigt nedgående solen badade himlen i blod, och skuggorna blevo mörkblå på vilans gårdar.
När allt var slut, när hymnen ljudit, skildes man varsamt åt, tryckande varandras händer. Inom kort var följet skingrat. Var och en tänkte, under rusk och trött ledsnad, på vems tur det härnäst skulle bli. Ty tiden liknade något de gamla pesttiderna, de klassiska, då förödelsen kom med hastigheten av en storm, som sopade runt omkring i hejdlöst raseri. Kandidatens fantasi fladdrade verkligen ibland kring Boccaccios skildringar från dessa pestdagar mot vars gula och svarta fonder skalden målat vällusten köttröd och glittrande,
Han blev den siste vid grinden, där han överfölls av en rysning, som tycktes ila genom märg och ben.
– Jag går mig varm, så länge jag orkar, tänkte han.
[- – -]
Slutligen åkte Kandidaten hem, en färd som tycktes vara en evighet. Han önskade livligt en snabb avslutning på resan, emedan bilens rörelse på det högsta irriterade honom och gjorde honom häftig, ibland gråtfärdig; även därför att han alldeles oberoende av denna naturliga rörelse tyckte sig sitta i en karusell, som gick med förfärande hastighet.
Hur han kom upp till sin bostad visste han icke. Men den gamla mostern som öppnade för honom sade:
– Kanske det är spanskan.
De drogo av honom kläderna och om en stund låg han i sängen som kylde skönt för att sedan bli brännande och outhärdlig.
– Doktorn är här, sade en röst.
– God afton, svarade Kandidaten, som slutit ögonen.
När han åter blickade upp satt vid hans säng den svarte kavaljeren, som förföljt honom på gatorna, och höll honom med ett fast grepp kring handleden.
[- – -]
Kandidaten började sjunka genom svart luft, men när han nådde vattnet, på vars yta märkvärdiga föremål drevo, blev han rädd och ropade:
– Hjälp!
Under hans fötter utbredde sig ett svallande hav, vilket först tett sig mörkt men som vid närmare påseende upplystes av en mängd stora bokstäver, Dessa drevo omkring i rader, törnade mot varandra, bildade satser, som åter sprängdes, De flöto, de döko och gungade där, alla i skiftande färger, somliga bleka som lik, andra röda och blossande, andra återigen med blåsken flämtande från staplar, vindlingar och rundlar.
Kandidaten läste i den sällsamma, levande boken medan hans tinningar bultade och ett väldigt tryck lade sig över bröstet. Stundom föreföll det honom, som om de mångfärgade satserna talat eller bultat i hans öra som stora klockor.
Dataskyddsförordningen (GDPR)
Här kan du läsa hur Birger Sjöberg-sällskapet hanterar personuppgifter om sina medlemmar: Dataskyddsförordningen (GDPR)
Kvartetten, som sprängdes
Första delen av Malin Billers serieroman Kvartetten, som sprängdes kom 2015 och var sällskapets årsbok det året. Andra delen av romanen var tänkt att ges ut året därpå men blev av olika anledningar fördröjd hos förlaget. Sällskapet beslutade till sist att ge ut den delen i egen regi, vilket glädjande nog kunde ske januari 2018! I och med detta finns nu Birger Sjöbergs hela roman utgiven i illustrerad form och vi hoppas att Malin Billers fantastiska prestation uppmärksammas ordentligt. Det har varit en stor och svår uppgift att till serierutor översätta Sjöbergs rika och brokiga berättelse och vi vågar säga att hon har lyckats!
Båda delarna av Kvartetten, som sprängdes kan beställas hos oss (100 kr/st. + porto och emballage) – kontakta Margareta Midgard . Förteckning över alla våra utgåvor finner du här
Artiklar, recensioner, intervjuer:
Dagens Nyheter 2018
Dagens bok.com 2016
Sydsvenskan 2016
Skånska Dagbladet 2016
Fria Tidningen 2016
Helsingborgs Dagblad 2015
Birger Sjöbergrummet på Vänersborgs museum
På Vänersborgs museum finns en mindre utställning om Birger Sjöberg. I utställningen visas de möbler som fanns i Birger Sjöbergs arbetsrum på Villa Daghill i Ramlösa vid Sjöbergs bortgång. Genom hushållerskan Anna Rosdahls försorg kunde möbler och annan inredning bevaras för att senare doneras till museet. I rummet visas även Sjöbergs luta och cello skänkta till museet av Birger Sjöberg-sällskapet.
Birger Sjöbergs födelsehus
Birger Sjöbergs födelsehus och första barndomshem med adress Kronogatan 16 i Vänersborg.
År 1878 flyttade makarna Gustaf och Anna Sjöberg in i en lägenhet i husets andra våning och här föddes sönerna Birger 1879 (avliden 1880,) Gösta 1880, Birger 1885 och Eric 1891. En dotter Anna som endast levde åtta dagar föddes i Stockholm 1878. I husets nedre våning inhystes redaktion och tryckeri för lokaltidningen Tidning för Wenersborgs Stad och Län. År 1900 gick makarna Sjöbergs manufakturhandel i konkurs och som en följd av den sämre ekonomin flyttade familjen till den närbelägna adressen Kyrkogatan 31 året därpå. Senhösten 1906 lämnade hela familjen Sjöberg Vänersborg
”Jag föddes i en liten gård som hade rönnar invid grinden och ett krocketspel på sandplanen och ett hvitt brygghus” – så minns Birger Sjöberg själv sitt barndomshem. Vid återbesök i Vänersborg 1923, i samband med Fridaturnén, fann Birger ”Boktryckerigården” sig lik. Undantaget att han med den vuxne mannens ögon fann allt så mycket mindre än då han som gosse betraktat miljön.
Parnass temanummer om Birger Sjöberg:
Vem var Birger Sjöberg?
av professor Eva Haettner Aurelius
”Han såg ut som Medelsvensson skrev Ivar Harrie en gång om Birger Sjöberg – sällan har en författares yttre varit så vilseledande……” läs vidare»
Storvulet och småskuret. Sjöbergs kluvna förhållande till barndomsstaden
av professor Johan Svedjedal
”Vänersborg är i och för sig ett himmelrike men det är ett himmelrike befolkadt af djäflar”. Så skrev den 15-årige Birger Sjöberg i Frän, den satiriska tidning som han redigerade tillsammans med bäste vännen Bertel Hallberg. För tonåringen Birger Sjöberg var Vänersborg platsen för en rad misslyckanden, en plats för förtvivlan…..” läs vidare»
Fler artiklar:
sidorna 6-9 (Johan Svedjedal: Den motvillige kändisen”)
sidorna 16-19 (Ulrika Knutson: ”Birger Sjöberg i flickrummet – om kvinnorna i Kvartetten som sprängdes”; Malin Grände: ”Det fatala frieriet”; Björn Hellberg: ”Birger Sjöberg – den sensitive mästaren”)
Tidningen kan beställas hos sällskapet – kontakta Margareta Midgard
Läs mer om tidskriften Parnass: www.dels.nu
Du som är medlem i Birger Sjöberg-sällskapet kan prenumerera på tidskriften Parnass (4 nr/år) till specialpris. Läs mer under Medlemserbjudande.
Sjöberg Quiz
Hur mycket vet du om Birger Sjöberg? Testa dina kunskaper här »